Rädsla är den äckligaste känsla jag vet. Jag kan hantera det mesta, men jag hatar att vara rädd. Jag hatar situationer som jag inte är helt säker på att jag kan hantera, och jag undviker dom så mycket jag bara kan. Nuförtiden, det var inte alltid så. Jag är ju mellanbarn, så det är lite min grej att alltid försöka vara perfekt för att överhuvudtaget få någon uppmärksamhet i familjen. Det är verkligen något jag har jobbat stenhårt för hela mitt liv. Play it safe, gör saker som du vet att du kommer lyckas med. Bästa sättet att få folk att märka hur bra man är.
Det finns så mycket de flesta inte vet om mig, så mycket saker jag har gömt. Och sen finns det ett fåtal personer som vet allt om mig, varenda litet fel, vartenda litet misslyckande. Jag har just insett att dom på något sätt tycker om mig ändå. Men om folk tycker om mig fast jag ibland begår misstag, så gör det ju egentligen inte så mycket att jag gör misstag ibland? Jag borde kanske tycka om mig själv också, inte bara gå omkring och förakta mig själv för de få saker jag inte har, eller inte lyckas perfekt med? Jag saknar den lilla orädda tjejen jag en gång var, den som slängde sig in i alla situationer med kropp och hjärta som insats. Det slutade visserligen ofta med skrapsår på alla delar av kroppen eller ett hjärta slitet i tusen bitar, men det var att överleva de situationerna som gjorde mig starkare. Som formade mig till den jag är, som gjorde mig till en överlevare. Jag måste sluta vara rädd hela tiden. Det var dagens lärdom. Tro det eller ej, men den kommer faktiskt från en liten söt ponny som slängde av mig det första han gjorde när jag satt upp idag. Det berodde visserligen mest på min egen klantighet, och jag får verkligen skylla mig själv. Och det gjorde ont, en hel del i kroppen, men även i stoltheten. Men samtidigt var det rätt skönt. Jag behövde en smäll för att inse att det inte var så farligt. Det gick jättebra sen, efter min lilla ofrivilliga avsittning. So... no more fear!

♥ /Vendela

Okej, nu har jag fixat det sista med Ljusbodarna med Lisa (för den här sommaren iallafall), sagt upp mitt abonnemang på Hembakat, bytt mobilabonnemang, beställt den nya laptopen, bjudit in mina vänner till fikakvällen på fredag och håller på att ordna middag med Ljusbodarna-gänget till på söndag. Och allt detta trots att jag snart spyr av mensvärk. Jag måste säga att jag är ganska stolt över mig själv. Jag misslyckades dock med att beställa den nya mobilen, men ska göra ett nytt försök snart =) Jag borde kanske röra på mig en stund, brukar inte folk säga att det ska göra mindre ont då? Jag vet inte. Har ni några tips? Allt tas tacksamt emot ;)

♥ /Vendela