Vissa dagar är jag verkligen ett vrak. Idag var inte den bästa dagen i mitt liv, alldeles för lite sömn, en trötthet i kroppen som heter duga efter att ha tränat mer de senaste 3 dagarna än jag gjort innan på de senaste 2 månaderna. Lägg till några smågriniga människor på det och sen en massa osäkerheter så har ni bilden. Det är bättre nu i vilket fall som helst, det finns en underbar liten människa som alltid räddar mig när jag håller på att bryta ihop. Tack säger jag bara, jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig ♥ Vi hade det jättemysigt i ljusbodarna, bastade hela kvällen, sov lite, tidigt upp och möte med Pauline. Rida hem gick lite fortare än att rida upp, och jag var väl hemma vid 2. Sen var jag så trött att jag bara satt på min stol tills det var dags att åka till Insjön för att Nikkis skulle tävla. Det gick asbra, och jag är så stolt över min lillasyster och bäbisen! Dom vann Km för ponny, och sjukt duktiga är dom! Första riktiga omhoppningen, första gången på en evighet dom hoppar 90... Ja dom är stjärnor helt enkelt. Vinsten är det inte viktiga, det är utvecklingen. Och utvecklats har dom gjort som fan sen dom träffades. I'm so proud, grattis sötisar ♥


♥ /Vendela