Jag satt precis vid datorn och tänkte skriva ett inlägg om att jag skulle ha en lugn eftermiddag och fixa en massa saker inför flytten nästa vecka. Så blev det inte direkt. Det ringde på dörren, där står en kvinna och säger att mina hästar har rymt och att hon såg dem springa iväg nedför backen. "Helvete" tänker jag och slänger på mig mina gummistövlar och en stalljacka som jag inte ens tittat på de senaste veckorna. Jag kutar ut i stallet, hämtar två grimskaft och en hink med mat och sen ger jag mig ut på hästjakt. Kutar genom halva byn, alla jag ser frågar om jag letar efter hästarna och säger åt vilket håll dom sprang. Jag kutar efter, spårar dom även i snön på vägarna och hittar dom till slut på en äng några kilometer hemifrån. Fy fan. Jag var tvungen att pulsa genom en halvmeter snö för att fånga in dom, och när jag väl är framme låter de dig infångas jättesnällt och tittar på mig som om dom undrar varför jag tog sån tid. Sen var det bara att promenera hem med en halvliter snö i varje stövel, gissa om mina fötter var sönderfrusna när jag väl kom hem?! Och mina lungor, efter den språngmarschen. Det är ju ändå typ 25 minus ute. Nej usch vad det svider att andas, nu ska jag dricka en massa grönt te!

Tanden, som förmodligen (som vanligt) var hjärnan bakom rymmningen ;)

♥/ Vendela