Jag saknar min familj. Jag saknar mina bästa kompisar som är kvar hemma. Jag saknar att kunna stänga in mig på ett rum och vara ifred. Jag saknar stallet. Jag saknar ridningen. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag tror att jag är redo att börja rida igen snart. Snart.
Men jag kommer hem nästa helg och hälsar på alla. Och jag letar eget boende för fullt, det löser sig nog snart. Hoppas jag. Och när jag väl fått ordning på allt så ska jag försöka ta tag i allt igen, börja rida igen? Nån träning måste jag hitta på iaf, annars kommer jag få totaldamp. Eller engagera sig massa i en nation? Det vore kul tror jag. Typ som elevrådet. Och det var kul. Det som jag saknar mest går tyvärr inte att ordna på något sätt. Han är död och kommer aldrig tillbaka. Han lämnade ett gigantiskt hål i mitt hjärta, men jag överlever.

♥ /Vendela