Jag håller på att bli kär. Och det skrämmer livet ur mig. Jag har alltid varit den där tjejen som vart starkare ensam, som klarat sig själv. Som inte litat på någon och helt enkelt hållit mina hemligheter för mig själv. Men funkar det verkligen i längden? Jag menar... Jag har börjat lita på folk. Det har aldrig funnits någon som vetat så mycket om mig som Emma vet. Hon vet nog allt. Och visst är det jobbigt att prata om saker som gör ont, men samtidigt är det skönt att dela det med någon. Efter alla människor i mitt liv som har svikit mig är jag väldigt restriktiv med vem jag litar på. Men jag tror ändå att jag blir bättre och bättre på det. Jag försöker iaf det bästa jag kan. Jag bara kände att jag ville få ur mig det där innan jag går och lägger mig ;)

♥ /Vendela