Av de 150 personer som har skrivit grattis på min facebook-wall idag är du inte en. Vi har känt varandra i 3 år nu. Du säger att du älskar mig. Men är fortfarande tillsammans med någon annan, och kan inte ens komma ihåg när jag fyller år? Jag förstår inte varför jag fortfarande bryr mig om dig, vad du säger och vad du gör. Du har aldrig behandlat mig vidare bra. Aldrig visat att du bryr dig på riktigt, aldrig betett dig som om jag är värd någonting för dig. Jag vet inte varför jag stannade så länge. Jag vet inte varför jag fortfarande bryr mig om vad du gör eller säger. Kanske för att jag inte hunnit bygga upp min självkänsla igen. Inte efter att din bästa vän bröt ner mig totalt. Innan jag ens träffade dig. Det var nog inte vidare svårt att fortsätta bryta ned mig. Tills det inte fanns något kvar. Tills jag bara var en liten låga som nästan fladdrade ut i vinden.

Men det kom en stund när jag bestämde mig för att det fick vara slut. Att du inte fick trampa på mig mer, att det faktiskt var nog. Jag orkar inte ha dig i mitt liv mer. Jag har sagt det många gånger förut. Det verkar inte riktigt gå in. Men jag tänker alrig träffa dig igen. Aldrig. bara så du vet.